Idag sänds ännu ett avsnitt av 15 minuter från Sápmi där jag medverkar. Jag fick prata om majoritetssamhällets oförståelse för den samiska världssynen, om tillgången till marken och dess resurser och ansvarsfrågan gällande den uppdelning av ansvar och rättigheter för marken som idag gäller. Jag fick också nämna ytterligare en fråga om ansvar, vilket är det stora ansvar som faller på individer för att säkra sina och andra samers rättigheter och behovet av att stötta dessa individer.
Det som väl kommer med i programmet blir ju komprimerade versioner av det jag hade velat säga, så jag publicerar här lite mer utförliga tankar som svar på programledarens frågor.
Vad ingår i begreppet urfolksrätt (om du ska förklara kort och enkelt) och hur skiljer det sig från mänskliga rättigheter för övrigt?
I begreppet urfolksrätt ingår många olika rättigheter. Det ingår rätt till sina marker, rätt till språk, till kultur, utbildning, vård, rätt till sina traditioner och mycket mer.
Det finns överlag två sorters rättigheter: individuella rättigheter, som till exempel kan vara ”var och en, alltså varje person, har rätt till vård”, och kollektiva rättigheter, såsom ”alla folk har rätt till självbestämmande” och ”alla folk har rätt att bestämma om sina marker och dess naturresurser”.
En annan stor skillnad vad gäller urfolks rättigheter jämfört med andra folks är att vår relation till marken erkänns. Urfolks starka koppling till marken nämns i flera av de internationella dokumenten, och det är inte bara den fysiska kopplingen utan den känslomässiga kopplingen. Det är en skillnad.
En viktig sak är att de kollektiva rättigheter som handlar om just urFOLK. I och med att samer är ett folk så ”låser man upp” många fler rättigheter, annars hade man bara haft de här individuella rättigheterna. Det är därför det är så otroligt viktigt att vi inte pratar om oss själva som ”ursprungsbefolkning” eller endast minoritet. Vi är ett folk.
Alla rättigheter som gäller individer och folk gäller även samiska individer och samiska folket. Urfolksdeklarationen är en internationell överenskommelse som Sverige röstat ja till. I urfolksdeklarationen har man samlat alla dessa rättigheter och istället för att skriva ”var och en” skrivit ”varje urfolksperson har rätt till vård” och istället för ”alla folk” skrivit ”alla urfolk har rätt till självbestämmande”. Det är alltså egentligen inga särskilda rättigheter utan man har samlat rättigheter som redan fanns och förtydligat att även urfolk har dessa rättigheter.
Hur märks det i ditt arbete att det finns olika syn på markens betydelse?
Det är stor skillnad på hur man ser på mark och hur man ser på naturen mellan samer och svenskar, eller västerlänningar överlag, jag jobbar ju även internationellt och så här ser det ut i andra koloniserande stater. Det finns en stor oförståelse för ett samisk synsätt, och urfolks världssyn. Samer förstår i regel svenskar bättre, som det normalt är: minoritetsbefolkningen förstår majoritetsbefolkningen. Svenskar och svenska företag och myndigheter och svenska staten, inte ser älvar, berg och djur som några som har rättigheter i sig. Dom ser det som sina ägodelar och som verktyg som de kan utnyttja för att nå sina egna mål. Denna kulturella skillnad gör det väldigt svårt i mitt arbete, för att som same vara verksam i ett system som är så respektlös mot det som är något av det allra viktigaste för mig är jättesvårt. Den här upplevelsen tror jag att många samer känner igen sig i.
Det är svårt att komma överens när den grundläggande synen på världen skiljer sig så mycket, och att skapa förståelse för varandras synsätt, och kanske framförallt skapa förståelse bland svenskar för ett samiska synsätt är en viktig del i mitt jobb.
Vad tycker du hamnar i skuggan i samepolitiska debatten när det handlar om samiska rättigheter?
I den interna debatten tycker jag att ansvars-perspektivet saknas. Vi pratar mycket om fördelningen mellan rättigheter mellan olika samiska rättigheter. Men för det första pratar vi inte längre om vem som ansvarar för att ens skapat denna fördelning vilket är svenska staten. Kritisera staten om du har kritik.
De som vill ha tillgång till markerna på ett annat sätt, det vill säga att fiska, jaga osv, pratar ofta om rättigheter. Men de pratar sällan om vad de vill göra FÖR marken och naturen som de vill ha tillgång till. Jag är själv en av de som inte är med i någon sameby. Men jag ser vilket otroligt stort ansvar de som har dessa rättigheter tar för dessa marker. Samebymedlemmar bär för tusan hela Saempies marker på sina axlar, de är samebyarna som skyddar markerna, växterna och djuren från intrång och skada.
Alltför ofta hör jag samer utanför samebyar prata på ett sätt som låter som att de vill exploatera Saepmie. Man vill ha rätt till marken och dess resurser, men har ingen tanke på vad man ger tillbaka. Det är ett väldigt osamiskt sätt att tänka på.
Går det att rätta orätten?
Ja, men vi vet att vi, alltså samiska folket, behöver kräva det. Samer i allmänhet behöver stärka sin självkänsla och sin kunskap i vilka rättigheter vi har på ett teoretiskt plan för att kunna kräva att de ger faktisk, praktisk effekt. Med det sagt är det jäkligt svårt att stå stadigt och stå stark när man hela tiden blir puttad på, och vi hade inte behövt vara så himla starka om inte svenska staten hela tiden var där och puttade ner oss. Våra samiska institutioner tar ett stort ansvar för samiska rättigheter, men det största ansvaret tar samiska individer. Enskilda föräldrar tar kampen för sina barns språkutveckling, familjer kämpar för kulturanpassad vård för sina äldre, samebymedlemmar bär huvudansvaret för att skydda saepmie från intrång. Samiska institutioner behöver stötta individer i deras kunskapsutveckling genom att kanske hålla kurser i urfolksdeklarationens innehåll eller liknande.
se programmet här: https://www.svtplay.se/15-minuter-fran-sapmi